Inte lätt när det är svårt!
Goddag bloggen!
Känner mig lite piggare nu och mamma har tagit upp den lilla bärbara datorn till mig! Nu blickar vi tillbaka och tar allt från början.
Onsdag kväll:
Hopptränade för Pia, han hoppade bra och var lagomt taggad. Vi skulle avsluta med att hoppa en bana på 1meter eftersom vi skulle tävla det på söndag. Första momentet i banan var fem och en halvan, han hoppa den bra, vi red kortsidan och vände in för att hoppa ett räcke på 1meter. Han hoppar och slår i höger bak kota, vilket betyder at han antingen fick en kärringstöt eller blev bara förbanad och gör typ ett luftsprång och en bakutare i samma. Det slutar med att jag flyger iväg åt vänster och han drar åt höger. I luften hinner jag tänka: jag kan ju landa på fötterna! Och det gjorde jag men då vrids kvät eller hamnar iaf i kläm på nåt sätt så att jag får skit ont i knät, det sväller upp och jag kan inte få benet rakt.....
Åsa och Ebba var där och kolla så pappa och Lasse lyfte in mig i Åsas bil också skjutsa hon mig och mamma till stallet där vi byte till den andra bilen. Jag och mamma åker in till sjukhuset mamma får hämta en rullstol som hon skjutsar in mig till akuten med. Det satt kanske 10personer i väntrummet... Men jag behövde bara vänta kanske 5minuter innan dom ropa in mig, hade jätte svårt att ta mig från rullstolen upp i sängen man ska ligga på. Väl där kom läkarn och tömde mitt knä på rätt så mycket blod. Han stoppa in fettaste nålen och varje gång han byte spruta gjorde de så sjukt ont!! Men när han var klar blev det mycket skönare...
Fick iaf åka på röntgen, dom hittade inget och läkarn sa att korsbandet på sidorna inte var av. Han försökte kolla om det främre var av också men för att göra det försökte han böja benet rakt och jag skrev som när man föder barn!! Har aldrig varit med om någon liknande smärta! Mamma började till och med flina bara för att det verkligen lät som att jag höll på att föda... Nu i efterhand kan jag skratta åt det men usch inte då! När jag åkte hem sa han att jag skulle försöka böja benet så mycket som möjligt också skulle jag få komma tillbaka om 2veckor och se om främre korsbandet var av eller inte.... Blev inte så mycket sömn den natten...
Torsdag:
Hade bajs ont och fattade inte hur jag skulle kunna gå till en sjukgymnast... (läkarn tyckte jag skulle gör det) Vid lunch tiden ringde dom från sjukhuset och sa att en läkare som är bra på sånt där kollat på påtarna och hittat att en bit av benet som fäster i främre korsbandet lossnat... Och han vill att jag skulle komma in på fredag morgon och operera! Jag börja stor grina.. har aldrig opereras och jag var så sjukt rädd!
Fredag:
Efter mycket om och men var jag och mamma uppe på ortopeden 07:02. Vid 8 hade jag byt om till kläderna man har på operation och jag låg i sängen och mamma satt brevid och förberedde oss på att behöva ligga där till typ 3 på eftermiddagen... 5 över 8 kommer dom och ger mig 4 tabletter och samtidigt kommer lärkarn och berättar om operationen. Jag fråga han bland annat hur lång tid operationen tar hans svar: ja, 7timmar kanske..? Jag: nej du skojar...? han: haha ja 30-45minuter kanske. Skönt med läkare som kan skämta också! 20 över 8 kommer narkosläkaren upp och jag fattade inte direkt att jag redan skulle få opereras :O! Så han tog sängen med mig i och åkte ner till operationen, han fråga en massa frågor om jag hade lätt och må illa och lite sånt. I operationssalen lyfter dom över mig på en opertionssäng. Spruta i lite grejer och sen får jag först andas in vanlig luft, sen säger han: Anna, nu blir du snart trött. Han ser väl på min ögon att jag håller på att somna också hör man alla 5 som var i rummet säger godnatt Anna.
Vaknar till och min hjärna säger, å undra hur operationen gick, vart är mamma? Men ögonen gick inte att öppna... Så halv sov där på uppvaket 30-45minuter kanske. Var alldeles yr och mådde illa... Samtidigt som jag hade ont, så dom spruta i mig ännu mer smärtstillande. Sen skjutsa dom tillbaka mig till platsen jag var på innan operationen, mamma kom dit och jag fick fika. Jag som alltid är hungrig fick jag i mig nåt? E nej... pyttelite saft.
Klockan 1 kom sjuktgymnasten med en ställning som gör att jag kan böja knät 0-10grader = typ ingenting. Vid halv 2 kom läkarn och sa att operationen hade gått jättebra och att jag ska försöka belasta benet ändå (jätte svårt). Men böjer jag knät går tråden som han sytt fast benet med av och hela operationen är då förstörd! Fick sen i mig lite choklad innan jag fick åka på röntgen igen klockan 3. Direkt efter det fick vi åka hem, jag somnade i soffan direkt! Middagen bestod av taco, det är den äckligaste tacosen jag någonsin ätit, usch! Somnade sedan vi 11 och vaknade strax innan 9, så skönt att äntligen få sova riktigt!
Från början tog jag mig inte i och ur soffan eller sängen själv... Nu idag kan jag sätta mig i soffan med benet högt själv och gå här ifrån och igår kväll kom jag faktiskt i sängen själv och imorse kom jag upp själv! :D Det är oftast bara såret som stramar nu... Sytt lodrätt rakt över knät 1dm typ.... Fint r jag kommer få....
min bästavän <3
/a
