anna & sofia

Efter några år på ridskolan fastnade jag för en ponny som heter Hugo, åkte väl av typ alla tävlingar och träningar! Kunde vara både före, efter och mitt i en serie, men det är ju såna ponnysar man lär sig sjukt mycket på! Red han 2003-2005 ungefär.

2005 kom tävlingsmänniskan in och jag insåg då att jag ville tävla Electra, min tanke var faktiskt att jag vill tävla henne för att hon var så duktig och jag vill att VI skulle vinna! Mamma tyckte jag borde ha valt någon annan ponny, men jag gav inte upp för de! Electra tog mig från LD till LA och då är hon ridskolehäst! Sista året jag red henne var 2007, då vi även åkte upp till Ånge och var med i DM bara på skoj. Vårat mål på den tävlingen var att ha så roligt som möjligt och de hade vi, tillsammans. Det som gjorde ett plus i kanten var såklart att vi även vann!

När året var slut och jag insåg att vi inte skulle kunna tävla tsm nå mer, kändes det jobbigt att överlåta henne till någon annan, även fast de inte var min ponny! Men efter lite övertalning både från mig och pappas sida så fick jag min lillasyster och tävla henne, det tog ett tag eftersom Agnes nästan hatade henne! Men frågar ni henne idag kommer hon säga att hon älskar henne ;) Ska även tillägga att Electra är såld nu till en gullig familj, hon står i samma stall som oss och Agnes rider även henne 1gång/veckan :)

Under tiden på dom här två ponnysarna ägde vi en egen häst också, Chakira eller Kira som vi säger. Världens mest speciella häst! Men 2006 var vi tvungen att tabort henne pågrund av att hon hade en skada som hon troligen haft sen hon var 3...

Efter Kira tog vi en paus ifrån att ha en egen häst. Men nåt år senare valde mamma och pappa att köpa en ponny till mig och Agnes som vi skulle dela på. Vi köpte Rainman, världens gosigaste och snyggaste ponny, han var enbart 4år och mamma red han ganska mycket också eftersom vi inte var så gammla. Men en dag åkte hon av och bröt båda armarna.. Så då fick jag rida han betydligt mer än innan, en träning för en tränare från flyinge så blevhan rädd för något så han sprang tills han fick av mig.. Då kände vi att han inte var den trygga snälla ponnyn som vi letade efter. Nu är han såld till Italien, till en familj som ville hoppa EM på honom!!

Vi fick då byta han mot Butterfly 2, en ponny som vilken 9åring som hellst kunde rida! Jo tjena, därför han stegrade och kunde gå en hel långsida innan han klev ner? Vi lämnade honom på tillridning hos Elena som sedan sålde honom åt oss, eftersom att jag hade vuxit så pass mycket sen vi köpte han och mamma kände att hon aldrig kommer kunna lita på han igen.

Efter Electra tiden på ridskolan över gick jag till storhäst, hästen som jag ansåg vara den mest pigga och hoppglada var Rasti. Kanske inte den snyggaste hästen men absolut den hästen som gav mig mest. Lärde mig otroligt mycket på han och han gjorde aldrig något för att vara dum! Vi hoppade 90-110cm och hade kunna kommit ännu längre om de inte vore för att han brött ett ben i hagen, och det fanns inget att göra... Det tog långtid innan jag sluta jämför alla andra hästar med han, han var snabbast till tallstugan och ändå kunde han klämma in flest galopp språng mellan två hinder. Han var så sjukt rolig och rida!

Medans jag tävlade Rasti i hoppning fick min ridlärare mig att vilja vara med på junior DM i dressyr med Wille. Wille var också en ridskolehäst som min mamma tävlade. Själva DM gick väl inge vidare, eftersom att jag vart så sjukt nervös... Men efter de fick jag fortsätta tävla honom tillsammans med mamma och dom två sista tävlingarna så red vi på över 70% :') Vi var nära på att köpa honom, men han gick inte igenom besiktningen och några månader senare visade det sig att han hade såna pålagringar och nåt mer fel var de så dom var tvungen att tabort han...

Men då vi ville köpa Wille och det inte blev så, så letade vi en ny häst. Det blev Quite Star, eller Kotten som vi säger. Han har fått många fina lovord den hästen, våran alldeles egna stjärna!

/a